På grund av en plötslig försämring av mitt fysiska allmäntillstånd har jag inte kunnat publicera något här på ett tag. Jag hoppas på att kunna ta upp tråden igen snart, men under tiden kommer här några dikter som jag skrev 2007 om kronisk sjukdom. Eftersom samma, fortfarande odiagnosticerade symptom som jag skrev dikterna om har kommit tillbaka i full styrka tycker jag att det är en passande tidskapsel över Laidi från 2007.
Det gör en bra på att svälja piller
djävligt bra
bara ge mig allt ni har, allt glider ner
jag tänker inte
längre
Det gör en bra på att se monstren
hur lätt som helst
vita kläder
små
elaka
hammare
Det gör armvecken ärriga
som knutiga landskap under huden
svårare och svårare att hitta,
det dyrbara
Det gör ens dagar till ett
enda
långt
flöde
i väntan på
(Godot)
i väntan på
besked
Det gör att viljan och kroppen
går
skilda vägar
tyvärr är vi fortfarande bundna av
fysiken