Murakami-syndromet eller varför pratar ingen om Harukis syn på sex?

”Slut­li­gen slic­kar hon din svull­na penis myc­ket för­sik­tigt, som om hon hela­de den. Du kom­mer igen i hen­nes mun. Hon sväl­jer allt som om var­je drop­pe vore vär­de­full.”
Kaf­ka på stran­den

Den japans­ka för­fat­ta­ren Haru­ki Mur­a­ka­mis popu­la­ri­tet väx­er för var­je år. Han är en stän­dig kan­di­dat i Nobel­pris­dis­kus­sio­ner och hyl­las av kvin­nor och män, gam­la och unga. Hans böc­ker säl­jer i mil­jo­ner och har över­satts till ett fem­ti­o­tal språk. Han omnämns som en av värl­dens vik­ti­gas­te för­fat­ta­re, och den dju­pa­re mening­en med hans böc­ker dis­ku­te­ras och ana­ly­se­ras i varten­da lit­te­ra­tur­hörn. Alla gil­lar Mur­a­ka­mi.

Jag gil­lar ock­så Mur­a­ka­mi och har läst många av hans böc­ker. Jag gil­lar hans språk, hans fan­ta­si­full­het, hans beskriv­ning­ar, hans detalj­ri­ke­dom… Men jag kan inte läsa hans böc­ker läng­re. För var­je bok jag läst har jag bli­vit mer och mer kon­fun­de­rad och besvä­rad över sex­be­skriv­ning­ar­na. Inte på grund av att det före­kom­mer sex, utan på grund av hur sex fram­ställs i Mur­a­ka­mis värld. Efter att jag läst fär­digt 1Q84-tri­o­lo­gin blev det tyd­ligt för mig att det finns ett möns­ter som prak­tiskt taget varen­da sex­be­skriv­ning i Mur­a­ka­mis böc­ker föl­jer:

En man­lig karak­tär tar pas­sivt emot sex från en kvin­na. Det berät­tas van­ligt­vis ur man­nens per­spek­tiv. Ofta är det en tred­je per­son som erbjuder/köper/påtvingar man­nen sam­la­get, gär­na en annan man i makt­po­si­tion. Den man­li­ga karak­tä­ren nju­ter som regel av det, medan kvin­nan utför sam­la­get av and­ra skäl än sin egen njut­ning. Hen­nes njut­ning fram­ställs inte som vik­tig för sam­la­get och beskrivs knapp­hän­digt eller inte alls. När sam­la­get är över, det vill säga när man­nen har fått utlös­ning, för­svin­ner kvin­nan ofta helt ut ur histo­ri­en eller för­pas­sas till en mind­re vik­tig posi­tion.

Jag har såklart inte foto­gra­fiskt min­ne och jag kan ha mis­sat eller glömt något. Men jag kan inte min­nas eller hit­ta en enda sex­scen av Mur­a­ka­mi som är helt ömse­si­dig och där kvin­nan fak­tiskt har sex bara för att hon vill ha sex. Det finns ock­så ett genom­gå­en­de fokus på detal­je­ra­de beskriv­ning­ar av kvin­no­krop­par, extremt hår­da peni­sar och ymni­ga utlös­ning­ar. Som kvin­nor­na ofta omsorgs­fullt tar till sig med anting­en kön eller mun.

Det här är sex i Mur­a­ka­mis värld. De man­li­ga karak­tä­rer­na är pas­si­va mot­ta­ga­re till sex­u­el­la hand­ling­ar. Medan de kvin­nor som utför hand­ling­ar­na säl­lan har sex utan något bakom­lig­gan­de skäl som inte alls har med sex eller njut­ning att göra. Och med tan­ke på att det all­mänt bru­kar sägas att alla Mur­a­ka­mis man­li­ga huvud­ka­rak­tä­rer egent­li­gen är oli­ka ver­sio­ner av honom själv, så und­rar jag hur hans syn på sex egent­li­gen är? Och vad han har för syf­te med att gång på gång beskri­va sex på det här sät­tet?

Mur­a­ka­mi blir som sagt bara mer och mer popu­lär, men för mig är det för­vå­nan­de att så få män­ni­skor ens ver­kar reflek­te­ra över hans sätt att beskri­va sex. Unga tje­jer från alla oli­ka bak­grun­der och för­ut­sätt­ning­ar pri­sar honom hejd­löst utan att säga ett ord om sex­et. Väl­ut­bil­da­de, hög­lit­te­rä­ra kul­tur­fe­mi­nis­ter likaså. Ett intres­sant exem­pel är min egen mam­ma. Hon är en poli­tiskt med­ve­ten och starkt femi­nis­tisk kvin­na, som över­lag inte bru­kar gil­la när sex före­kom­mer i konst. Men hon rekom­men­de­ra­de min varmt att läsa Kaf­ka på stran­den för att hon tyck­te att den var så fan­tas­tisk. Det var den förs­ta bok av Mur­a­ka­mi jag läs­te. När vi sena­re pra­ta­de om den sa jag att jag gil­la­de den, men att jag tyck­te att allt extremt detal­je­rat sex var lite väl utför­ligt och påträng­an­de. Och min mam­ma sva­ra­de för­vå­nat:

- Vil­ket sex?

Hon hade helt och hål­let rade­rat bort allt sex ur sitt min­ne och bara tagit till sig vad hon tyck­te var bra med boken. Hon kan fort­fa­ran­de inte min­nas att det var något sär­skilt sex­u­ellt med boken, trots att vi har dis­ku­te­rat det och ock­så skrat­tat åt det. Medan vi fort­satt att läsa Mur­a­ka­mis böc­ker och inte tänkt så myc­ket mer på det. Men idag kan var­ken hon eller jag skrat­ta åt det, eller fort­sät­ta läsa hans böc­ker. För vad är det för meka­nism som gjor­de att min mam­mas med­ve­tan­de helt hop­pa­de över alla extrem­hår­da peni­sar som slic­ka­des rena från sper­ma? Är det vad som har hänt över hela värl­den, har vårt kol­lek­ti­va med­ve­tan­de ska­pat blan­ka tom­rum så att vi bara ser Mur­a­ka­mis mys­tis­ka värl­dar och filo­so­fis­ka djup? Har det spri­dit sig en selek­tiv sex­am­ne­si med hans böc­ker, ett Mur­a­ka­mi-syndrom som gör att ing­en minns de delar­na?

Här kom­mer bara ett fåtal exem­pel på de många sex­u­el­la möten som före­kom­mer i Haru­kis böc­ker. Var­ning för spoi­lers och köns­be­skriv­ning­ar.

I Kaf­ka på stran­den:
Fem­tio­å­ri­ga frö­ken Sae­ki kom­mer till fem­ton­å­ri­ga Kaf­kas rum på nat­ten. Kaf­ka är kär i frö­ken Sae­kis fem­ton­å­ri­ga spö­ke, sam­ti­digt som han tror att hon är hen­nes bio­lo­gis­ka mam­ma. Frö­ken Sae­ki går i söm­nen. Hon klär av sig själv och honom, rider honom tills han får utlös­ning och klär sedan på sig och går.
I bokens paral­lell­hand­ling letar last­bils­chauf­fö­ren Hos­hi­no efter en spe­ci­ell sten. Han blir erbju­den en pro­sti­tu­e­rad av karak­tä­ren övers­te San­ders, som tja­tar om det tills Hos­hi­no går med på att lig­ga med den pro­sti­tu­e­ra­de. Först efter det kan San­ders berät­ta var ste­nen finns. Var­för Hos­hi­no först mås­te lig­ga med den “lil­la knull­ma­ski­nen” fram­går inte. Den pro­sti­tu­e­ra­de badar Hos­hi­no och ger honom en avsug­ning, sedan sme­ker hon honom hård igen och får honom att kom­ma totalt tre gång­er.

I Fågeln som vri­der upp värl­den:
Huvud­ka­rak­tä­ren Toru Oka­da delar en dröm med karak­tä­ren Kre­ta Kano. Hon suger av honom medan han sit­ter helt för­la­mad, sedan klär hon av honom, läg­ger honom på rygg och rider honom till utlös­ning. Han vak­nar av att han har fått utlös­ning på rik­tigt. Efteråt minns båda dröm­men som något som hänt på ett annat plan. Sena­re i boken över­ta­lar Kre­ta Kano honom att ha sex med hen­ne på rik­tigt. Hon är pro­sti­tu­e­rad och vill fri­gö­ra sig själv från det livet, och från sina egna trau­man, genom att säl­ja sin kropp en sista gång. Betal­ning­en är klä­der som till­hör Oka­das fru, som har för­svun­nit.

I 1Q84:
Den kvinn­li­ga huvud­ka­rak­tä­ren Aoma­me får i upp­drag att mör­da leda­ren för en reli­giös sekt. Han har bru­talt våld­ta­git små­flic­kor, bland annat sin egen dot­ter. När hon träf­far leda­ren för­kla­rar han att han tid­vis blir helt för­la­mad och inte kän­ner något alls, men att han då har kon­stant stånd. Då rider sek­tens små­flic­kor honom till utlös­ning för att de vill bli gra­vi­da med hans efter­föl­ja­re, trots att de ännu inte har mens. Leda­ren har enligt honom själv ing­et alls med deras beslut att göra, han är bara ett kärl för den mys­tis­ka kraft som sek­ten har som kär­na.
Sam­ti­digt som det­ta pågår blir den cir­ka tret­tio­å­ri­ga karak­tä­ren Ten­go för­la­mad på sam­ma sätt som leda­ren bli­vit. Leda­rens nu sjut­ton­å­ri­ga dot­ter Fukae­ri, som rymt från sek­ten, rider honom till utlös­ning. Stort fokus läggs på att beskri­va hen­nes kropp. Under hela pro­ces­sen är Fukae­ri helt käns­lo­lös och obe­rörd. Hon är pre­cis som sin pap­pa bara ett kärl som upp­fyl­ler sitt syf­te. Resul­ta­tet av de båda möte­na är att Aoma­me blir gra­vid med Ten­gos barn.

”Ten­go hade ald­rig trott att hans sto­ra penis skul­le kom­ma in i hen­nes lil­la, nyska­pa­de köns­or­gan. Den var både för stor och för hård. Det skul­le göra myc­ket ont. Men plöts­ligt märk­te han att han redan var helt och hål­let inne i Fukae­ri. Det hade inte fun­nits något mot­stånd. När han hade trängt in i hen­ne, hade Fukae­ri inte änd­rat en min.”
1Q84

Mur­a­ka­mi-syndro­mets kol­lek­ti­va sex­am­ne­si bekym­rar mig. Vi lever i en tid där #metoo har visat att sex­u­el­la över­grepp i åra­tal fak­tiskt har varit nor­men, vi har bara inte pra­tat om det. Och en av värl­dens mest popu­lä­ra man­li­ga för­fat­ta­re ger ut bok efter bok där sex beskrivs som något som män pas­sivt får av kvin­nor, som inte har sex för sin egen njut­nings skull utan av helt and­ra motiv. Ofta med någon sorts incest­mo­tiv, ofta med någon sorts pro­sti­tu­tion. Så gott som all­tid med fokus på att beskri­va den kvinn­li­ga krop­pen och man­nens erek­tion och utlös­ning. Det kanske före­kom­mer en posi­tiv kvinn­lig orgasm i någon av Mur­a­ka­mis böc­ker, men jag kan inte hit­ta någon. Vi läser det­ta, kvin­nor och män, bok efter bok, och ing­en ver­kar läg­ga mär­ke till det över­hu­vud­ta­get. Ing­en pra­tar om det. Och om vi inte pra­tar om det kom­mer vi ald­rig att ana­ly­se­ra det eller ifrå­ga­sät­ta det, där­med accep­te­ras det som nor­malt. Mur­a­ka­mi-syndro­met nor­ma­li­se­rar det.

Haru­ki Mur­a­ka­mi bru­kar skämt­samt omnäm­nas som en kan­di­dat till Bad Sex in Fic­tion Award. Skämt­samt, vi ska­kar på huvu­det och skroc­kar åt det. Mer blir det inte. Ald­rig en all­var­lig dis­kus­sion om vil­ken sorts sex han väl­jer att beskri­va, vad han vill säga med det han skri­ver om sex. Tänk om en för­fat­ta­re skrev bok efter bok med detal­je­ra­de beskriv­ning­ar av sex­u­el­la över­grepp, där många av beskriv­ning­ar­na inte ens ver­ka­de fyl­la någon tyd­lig funk­tion för berät­tel­sen. Då skul­le vi (för­hopp­nings­vis) rea­ge­ra och bör­ja ifrå­ga­sät­ta vad för­fat­ta­ren vil­le säga med det. Men Mur­a­ka­mi smy­ger sig på. Hans sex är väl­digt säl­lan öppet våld­samt, väl­digt säl­lan blir en kvin­na aggres­sivt påsatt medan hon tyd­ligt käm­par emot. Istäl­let ska­par Mur­a­ka­mi en värld där kvin­nor utan att ifrå­ga­sät­ta det våld­tar sig själ­va på pas­si­va, super­sty­va peni­sar. Och vi mär­ker det inte ens.

2 thoughts on “Murakami-syndromet eller varför pratar ingen om Harukis syn på sex?”

  1. Bra och intres­sant ana­lys. Det är vik­tigt att visa att sex­skild­ring­ar i lit­te­ra­tu­ren har myc­ket bety­del­se. Jag hål­ler med om att kri­ti­ker och läsa­re bru­kar hop­pa över det­ta. Märk­ligt. Det påmin­ner mig om “Kro­ko­di­len”, en hyl­lad roman av Her­man Lin­dqvist. Där finns en tjej som lyc­kas fly från något hemskt. Och det förs­ta hon gör när hon choc­kad och grå­tan­de kom­mer hem (om jag inte kom­mer ihåg fel) är att ge den man­li­ga karak­tä­ren oral sex. Ing­en kri­ti­ker nämn­de det­ta. Medan för mig var det till­räck­ligt för att klas­sa boken som dålig.

    1. Tack så myc­ket! Och den Lin­dqvist-pas­sa­gen låter onek­li­gen märk­lig. Och märk­ligt att ing­en kri­ti­ker rea­ge­ra­de på det. Pre­cis som med Mur­a­ka­mis tex­ter säger det en del om hur bedö­va­de vi är inför såda­na här saker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *