Att jobba som översättare har sina utmaningar, och en av de mest spännande, utmanande och frustrerande delarna av översättning är att namnge saker. Ta namnet Frodo Baggins, till exempel. Ska en översätta det byggt på ordet för ”säck” i ens språk, som Tolkien ville? Eller ska en fokusera på ljudet, som den svenska översättaren gjorde när han döpte honom till Frodo Bagger? Varje sådan här liten övervägning kan kosta mer tid och energi än att översätta flera sidor vanlig text. Och för mig är det något skrämmande med att namnge saker, företeelser och karaktärer. Det är så konkret och permanent – det jag döper kommer att finnas kvar. Det är ett så stort ansvar. Ibland har det hänt att jag namngett något, till exempel i ett tevespel, som jag sedan har varit tvungen att dras med i flera uppföljare. I vissa fall har jag inte varit nöjd med min översättning när den kommer tillbaka för tredje eller fjärde gången. Men då är det bara att bita ihop och använda den, för den är oåterkallelig. Och ibland finns det inget självklart eller lätt sätt att översätta ett namn eller en titel på. Hur förmedlar en samma sak på ett annat språk, om ens eget språk inte har någon motsvarighet?
Jag har länge haft en ständigt växande lista över oöversättbara boktitlar i huvudet, och roat mig med att fundera över vad det är som gör dem svåra. Och nu vill jag dela delar av den listan med er.
The Stand / Pestens tid
Stephen King, engelska
Tegelstensroman om hur 99 % av alla människor dör av en människoskapad influensa, och hur de få som är kvar samlar sig kring två övernaturliga gestalter i en kamp mellan gott och ont.
Den svenska översättningen av den här boken stod i vår bokhylla under min uppväxt, och den gav mig faktiskt en av mitt livs första insikter om språkliga skillnader långt innan jag ens läste den. Som barn kan det vara upprörande att upptäcka att välkända namn inte nödvändigtvis är samma överallt i världen. Och jag fick sådan smärtsam insikt när jag var tolv, och på biblioteket upptäckte att originaltiteln till boken inte var i närheten av den svenska titeln Pestens tid. Det gjorde mig lika arg som när jag upptäckte att Kalle Anka heter Anders And på danska och Donald Duck ”på riktigt”. Jag kände mig förrådd på något sätt, och det värsta var ju att det inte var någon som hade gjort en dålig översättning, utan att jag hade haft “fel” om vad boken egentligen hette. Jag hade nog inte reflekterat över vad den skulle kunna heta i original innan jag såg den engelska titeln, men något i stil med The time of the plague borde ha varit på sin plats, tyckte tolvåriga Laidi. Men The Stand? Jag förstod inte ens titeln. Det var inte förrän jag läste boken på engelska, många år senare, som jag gjorde kopplingen att det handlade om att göra motstånd, att stå på sig, att stå emot, att göra ett ”last stand” som det ibland dramatiskt pratas om. Men att översätta det? Huvvaligen. Jag tycker att Pestens tid är ett utmärkt exempel på hur en kan skapa en helt ny titel till en bok, som funkar lika bra som originalet. Eller bättre än originalet, enligt tolvåriga Laidi. Fast bara på svenska, för The time of the plague låter faktiskt bara … mesigt.
Sexing the Cherry / Skapelsens kön
Jeanette Winterson, engelska
Historisk roman med magisk-realistiska inslag som har 1600-talets London som utgångspunkt. Bokens huvudteman är hur vi behandlar manligt och kvinnligt, och kvinnornas plats i historien.
När jag började läsa den här boken kände jag inte till den svenska titeln, och jag reflekterade inte riktigt över vad den engelska titeln egentligen betydde. Något om att … ha sex med ett körsbär? Att ta någons oskuld? Körsbär som omskrivning för klitoris? Det var inte förrän jag kom till meningen ”But the cherry grew, and we have sexed it and it is female” som jag insåg dubbelmeningen: ”Sexing” kan, förutom de mer uppenbara kopplingarna till mänsklig sexualitet, användas i betydelsen att könsbestämma växter. Och eftersom hela boken är en avhandling över människans kön, om manligt och kvinnligt, är det en fantastiskt passande titel. Men hur ska den kunna översättas? Den svenska titeln tycker jag är helt okej, men tyvärr kommer den inte i närheten av dubbelmeningen av originaltiteln. Vi har helt enkelt inget sådant ord i vårt språk.
Fra smörhullet / Mettes värld
Kirsten Hammann, danska
Roman om den otroligt normala Mette, som sitter i sitt bekväma hem i Köpenhamn och livskrisar över allt hon inte gör och är i livet, och över att hon en dag kommer att dö.
Den här boken jobbade jag med när jag läste dansk-svensk översättning på universitetet. En av uppgifterna var att tänka ut en passande svensk titel för boken, vilket såklart var så gott som omöjligt. För vad är ens ett smörhål? Det har inte något att göra med sexuella perversioner, även om en lätt tror det. Det har att göra med gröt. När en äter gröt i Danmark är det vanligt att göra en liten fördjupning i mitten av sin grötportion, där en lägger en klick smör som får smälta. Och i överförd betydelse är ett smörhål ett riktigt trevligt och fint ställe, ett ställe där en trivs och gillar att bo. Titeln syftar alltså på att huvudkaraktären Mette sitter i ett smörhål, en trygg och trevlig bubbla som hon är rädd för att lämna eftersom hon är rädd för allt i livet. Men vi har inget sådant ord på svenska! Den svenska titeln, Mettes värld, är ett annat bra exempel på hur en kan behöva hitta en helt annan titel som ändå förmedlar något om innehållet. Vilket Mettes värld gör, även om den inte alls har samma specifika klang som originaltiteln. Detta är för övrigt något en ofta måste göra som översättare, att göra om det specifika till något mer generellt, för att göra det förståeligt för en större publik som inte har samma kulturella och språkliga kunskap. Om folket inte känner till semlor måste en ge dem bakelser.
A Clockwork Orange / En apelsin med urverk
Anthony Burgess, engelska
Klassisk sextiotalsdystopi om ett samhälle präglat av meningslöst våld, droger och hänsynslöshet. Problematiserar vad som blir kvar av en människa om en tar bort den fria viljan – även om det handlar om den fria viljan att begå onda handlingar.
Det är nog många människor från många olika språkgrenar som har kliat sig i huvudet över den här titeln. Inte bara över hur det ska översättas, utan till att börja med över vad det egentligen är. Försök själv, blunda helt snabbt och försök att skapa en mental bild av vad ”a clockwork orange” är. Hur gick det? Den här titeln är ett bra exempel på en av de största skillnaderna mellan engelska och svenska: särskrivning kontra hopskrivning. Eftersom en på engelska ändå särskriver funkar det att skapa ett namn, ett begrepp eller en titel av flera ord, som ”a clockwork orange”. Men på svenska skriver vi ihop ord till längre, sammansatta ord. Om en försöker att översätta sådana långa enheter från engelska till svenska får en oftast ett extremt långt och oläsligt ord. Och därför är den svenska titeln uppdelad till en mening istället. Den här titeln brukar faktiskt inte översättas nu för tiden, antagligen framför allt på grund av Stanley Kubricks kultfilm med samma namn. Vilket jag måste erkänna att jag är rätt glad för, trots att jag brukar förespråka att vi ska våga använda vårt eget språk i dessa engelskifierade tider. Men den svenska titeln låter faktiskt inte lika bra, och framför allt är den mindre samlad än originalet.
Nejimakitori Kuronikuru / The Wind-up Bird Chronicle / Fågeln som vrider upp världen
Haruki Murakami, japanska
Surrealistisk roman om hemmamannen Toru Okada som försöker att hitta sin försvunna fru. Romanen tar upp teman som parallella världar och vad som egentligen är verkligheten.
Den här titeln blir ännu krångligare eftersom originalet är på japanska, vilket är ett språk som jag inte förstår. Men så vitt jag förstår ligger den engelska titeln ganska nära den japanska. Och bara att se den engelska översättningen bredvid den svenska säger en del om hur olika en kan översätta samma sak. Titeln syftar på en fågel som huvudpersonen Toru Okada hör i sin trädgård. Han tycker att den låter som att den vrider upp något. Han får också smeknamnet Nyckelfågeln, och vissa avsnitt i boken har rubriken ”Nyckelfågelns krönika”. Här är ett ännu tydligare exempel på hur engelskan skiljer sig från svenskan vad gäller särskrivning och ordstapling. The Wind-up Bird Chronicle är en enhet, precis som A Clockwork Orange. Men hur funkar det på svenska, där en enhet brukar bli ett enda ord? Varken Uppvridningsfågelkrönikan eller Nyckelfågelkrönikan ligger särskilt lätt på tungan. Så de svenska översättarna har tagit en annan utgångspunkt med titeln, och refererar till att Okada tänker att det är Nyckelfågeln som vrider upp världens nycklar så att den fortsätter att röra sig framåt. Resultatet är enligt mig en mer poetisk och vacker titel än den engelska.
Vilka krångliga boktitlar kan ni komma på, och varför är de oöversättbara? Jag vill så gärna veta!
Smöröga har vi ju på svenska, men frågan är om det ger samma bild som smörhull. För mig ger smöröga mest associationer till svunna tider och lite extra lyx, inte att man sitter och myser i trygghet.
Åh, jag har aldrig ens hört ordet “smöröga” på svenska, vad spännande!